saramarie

Nu när man sitter här och tänker och kollar på alla andra som skrivit om det föregående året som varit med allt som det innebar... Då undrar jag vad jag själv gjorde som stack ut från den trista vardagen?...
Ja, det vet jag inte ens själv...Det jag minns mest är väl min och martins resa som var efterlängtad som få, och de inträffade 14-22/8 ... den var välbehövd vill jag lova.. men vi saknade marie och adam, lite =P..

När jag tänker på året som gått kommer mest sorg upp i tanken.. den 12 Februari dör en livskamrat, min älskade hund Asta.. En jack russel terrier på 14 långa år.. den som inte har eller har haft hund förstår inte hur tomt det är utan de små tassarna springandes i trappan, utan skällandet och dom alltid lika glada mottagandena när man kom hem från skolan..när jag kommer hem numera är det så tomt, så tyst och man tvingas inte gå ut med en liten underbar jycke längre, utan kan ist lägga sig i soffan, äta något fett och sova.. alla vet att man mår bättre av frisk luft.. varje gång jag kommer hem och inte hör tassarna, får det glada mottagandet med miljoner av pussar, så saknar jag den lilla hunden.. fruktansvärt mycket.

Den 4 mars var det mormors tur att dra sitt sista andetag. Ännu en livskamrat försvinner. Efter 92 år hade hon gjort sitt här på jorden. Och även fast jag visste att hon inte trivdes där i sin rullstol och i sin "nya" lägenhet så ville jag inte att hon skulle släppa taget. Jag ville att hon skulle kämpa. och det gjorde hon ju också. Hon kämpade för att vi inte skulle förlora henne. Men det enda sättet att få henne bli livsglad igen skulle vara att flytta tillbaka henne till sin gamla lägenhet på warenbergsgatan och göra att hon kunde gå igen. Det var det hon gillade bäst av allt, att kunna gå till affären och handla. Att klara sig själv. Jag var inte där när hon dog. Jag hade åkt till martin, utmattad av flera dagar på sjukhuset. Innan jag lämnade henne vid hennes säng viskade jag i hennes öra att jag älskar henne. och det gör jag. Jag älskar henne och jag saknar henne varje dag. Men det var fina 17 år och 8 månader med min underbara mormor.

Ja så starten på året var allt annat än bra. Och sen har vi fotbollen som inte heller har varit särskillt underhållande under året som gick. Min fot balla ur mer än vanligt och klubben jag spelade i gav mig ingen motivation till att träna eller spela.. men till slut fick jag tummen ur och bytte klubb som alla vet. Så får vi helt enkelt se om det blir bättre såhär. det känns så nu iaf...

Ja och sommaren spenderades på två jobb som jag trivdes sådär med. Jag jobbade åt två jävligt bra människor men att vara personlig assistent är nog egentligen inget för mig.. Jag gillar mer att vara omringad av flera människor. Det handlade mest om att få timmarna att gå. Vilket var ganska svårt ibland eftersom man inte alltid kan gå ut och gå och så vidare.. jag kan inte gå in djupare på den saken.

Resten av sommaren badade jag och umgicks med mina vänner, mest martin.. Jag och marie hade några trevligt pankapölenstrippar med näcken och så vidare dock =) Under året blev det en hel del fest också. Och 18årsdagen var trevlig, tills jag inte var kapabel till att veta vad jag gjorde.. hurm, ja iaf...synd bara att jag har blivit kass på att vara bakfull..

Wellwell. Detta året blir nog ett myycket bättre år får vi hoppas på. Med student och bal som väntar. Norgeresan där jag vill träffa massa nya människor och jobba som en gnu så jag får mycket pengar =)..En prövning att se om min och martins kärlek håller under några månaders distans.. Många utmaningar och det ser jag fram emot. För jag är en jävligt trist människa annars har jag kommit på.. Jaja, iaf förbättring är på g mina vänner...hoppas jag inte deppa ner er för mkt nu bara

So long <3