BALEN 10/6-2007 <3
Tidig morgon, upp klockan 08, duscha.
Äta frukost och vänta in kusinen, hon kommer nio. Håret ska göras och sminket ska sminkas. Förväntasfulla vindar.
Efter mycket smärta och efter att många gånger ha hört frasen "SKA MAN VA FIN FÅR MAN LIDA PIN" är håret klart, fuck you tänkte jag och försökte inte gråta bort sminket när spolarna drogs ut ur mitt stackars hår.
Klänningen träs sakta på och hanskarna likaså. Skorna trampas i och en sista tuch görs på hår och smink, hårspray hit och lipgloss dit. Klara för avfärd, klockan har slagit 12.
Klosterruinen har valts ut som ett lämpligt ställe att fotas vid och våra vackra kavaljerer kommer dit. Fem eller sex kameror dras fram ur fickor och väskor och vi får stå där som små fån och le timme in och timme ut, jag njuter. Vädret är fint och gräset är grönt, fåglarna kvittrar och solen skiner i våra ögon så att det är svårt att se. Vi ler ändå, småkisar ibland men känner oss snyggare än någonsin förr. Första och sista gången jag bär denna klänningen mån tro? Tråkig tanke suddas bort.
Klockan går och vi drar hem en snabbsväng till familjen dahlin. Dricker vatten för att inte avlida av värmen, grabbarna har det värst, vi har ju klänning. Det blåser lite och håret fladdrar. Dags för avfärd in till vår skjuts till slotten, limoooon =D.
Några minuter efter oss kommer limon, bakom den står en buss med en massa pensionärer, dom ler stort med sina fejktänder och vinkar glatt, vi ler och småskrattar samtidigt som vi vinkar tillbaka. Vi checkade in en annan limo först, det var fel chaufför i så vi fick vänta på den som egentligen var vår =). En mörkblå lång elegant bil med fina säten och plats för 6 balklädda. Vi sätter oss. Klockan har blivit 15 och vi tänker åka redan, mot slottet!
Efter en inte så lång stund öppnas första champangeflaskan, eller om det var rosévin, för mig kvittar det. Pålle tar fram glasen och grabbarna smuttar medans brudarna sveper. Ahhh festen har börjat. Två glas av det röda sedan är vi framme vid slottet, men vi ställer oss och väntar vid sidan för vi vill inte vara först på plats, icke! Andra flaskan öppnas och grabbarna är återigen väldigt sega, blåsorna fylls lika snabbt som glasen, killarna har fördel för dom kan bara ställa sig vid en buske, vi brudar får härda ut. Två glas till hinns med innan andra vackra människor med vackra bilar börjar komma. Vi hamnar till slut som kanske bil nr 7-10 någonstans, alldeles lagom om jag får säga det själv.
Vi ställer oss i en linje av bilar i allén och allt är underbart, skuggan gör att vädret blir lidligt och vinden är ljummen. Tredje flaskan öppnas, äkta champange denna gången och efter de två första som var goda blev inte heller den tredje så himla illa. Våra gentlemän till kavaljerer fortsätter smutta på sina glas så att kolsyran lämnar dom och glasen fylls återigen på. Kan ha blivit ganska många nu och vi är glada och förväntansfulla. Första bilen lämnar allén, sedan andra och tredje och till slut är det våran tur. Anna är nervösast av oss alla den stackars kvinnan gillar inte att gå runt och bli fotad. Vi andra njuter. Våra tonade rutor dras upp och vi närmar oss "rondellen" där det står hundratals människor runtom. Vi går ur bilen och blir genast förevigade av den första kameran.
Jag tar tag i min baldejt Daniel och vi börjar cirkulera, leende hit och leende dit. Uppmärksamhet på bara oss, det känns kul och lite läskigt. Solen skiner på långsidan och kisandet återkommer. Mamma gråter och när jag påpekar detta så skrattar folk runt omkring. Lilla mamma, så stolt över sina tvillingdöttrar. Haha. Varvet tar slut och det bjuds på champagne. Mums. Blåsan känns nu än mer sprickfärdig och vi väntar ihärdigt på att få gå in. När det känns som en evighet längre fram får vi äntligen gå in. Efter ett tag hittar vi till toaletterna och det var inte så svårt som vi trodde att kissa med balklänning =P Ursäkta språket.
Gruppfoton tas och när alla bilar kommit går alla föräldrar bakom slottet för att ta ännu mer kort, vi börjar mingla. Kul att se alla fina klänningar och alla välmatchande partners! =) Jag fortsätter att le och njuta av stunden. Antalet människor trappas ned och snart är det dags för den efterlängtade maten. Och holy smoke vilken jäkla GOD mat!
förrätt: Italiensk mozzarella och basilikapaj, serveras med sallad på ruccola och coctailtomater (GOOOTT!)+ ett glas vitt
huvudrätt: Helstekt oxfilé med kalvsky och fondant potatis samt ragn på svamp och bacon (RIKTIGT SMARRIGT!)+ ett glas vitt
efterrätt: Absolutvaniljparfait med kompott på rabarber och jordgubbar (YUMMIE!)
Helt underbar mat alltså och en nu mätt och smålullig sara är gladare än någonsin! <3. Kvällen fortsätter med några par cider och dans. Vals med Jesper Petterson och vals med balkavaljern Pålle såklart! KUL. Sedan dansade jag även en slow fox med calle fast vi vet inte om vi gjorde rätt =P sen en vanlig foxtrot med min underbara JEPPIS som jag kommer sakna massor! Dansade även galet med ahmed, haha sjukt.
Minglet fortsatte och kvällen led mot sitt slut. Bussturen var ashögljudd och skrattfylld, tapper agerade reseledare å va sketkul. Dock var jag hur trött som helst och kunde knappt hålla ögonen öppna.
Bussen släppte av oss vid ålleberg och då började det ledsna på kvällen :S. Vi skulle säga hej då till våra underbara volleybollare jeppis å emma, resten var inte där =(. Efter gråt och massa kramar åkte jag hem med lusen.
Men trots slutet så hade jag en heeelt underbar dag och kväll. En av de bästa i mitt liv, Balen och Studenten <3
Äta frukost och vänta in kusinen, hon kommer nio. Håret ska göras och sminket ska sminkas. Förväntasfulla vindar.
Efter mycket smärta och efter att många gånger ha hört frasen "SKA MAN VA FIN FÅR MAN LIDA PIN" är håret klart, fuck you tänkte jag och försökte inte gråta bort sminket när spolarna drogs ut ur mitt stackars hår.
Klänningen träs sakta på och hanskarna likaså. Skorna trampas i och en sista tuch görs på hår och smink, hårspray hit och lipgloss dit. Klara för avfärd, klockan har slagit 12.
Klosterruinen har valts ut som ett lämpligt ställe att fotas vid och våra vackra kavaljerer kommer dit. Fem eller sex kameror dras fram ur fickor och väskor och vi får stå där som små fån och le timme in och timme ut, jag njuter. Vädret är fint och gräset är grönt, fåglarna kvittrar och solen skiner i våra ögon så att det är svårt att se. Vi ler ändå, småkisar ibland men känner oss snyggare än någonsin förr. Första och sista gången jag bär denna klänningen mån tro? Tråkig tanke suddas bort.
Klockan går och vi drar hem en snabbsväng till familjen dahlin. Dricker vatten för att inte avlida av värmen, grabbarna har det värst, vi har ju klänning. Det blåser lite och håret fladdrar. Dags för avfärd in till vår skjuts till slotten, limoooon =D.
Några minuter efter oss kommer limon, bakom den står en buss med en massa pensionärer, dom ler stort med sina fejktänder och vinkar glatt, vi ler och småskrattar samtidigt som vi vinkar tillbaka. Vi checkade in en annan limo först, det var fel chaufför i så vi fick vänta på den som egentligen var vår =). En mörkblå lång elegant bil med fina säten och plats för 6 balklädda. Vi sätter oss. Klockan har blivit 15 och vi tänker åka redan, mot slottet!
Efter en inte så lång stund öppnas första champangeflaskan, eller om det var rosévin, för mig kvittar det. Pålle tar fram glasen och grabbarna smuttar medans brudarna sveper. Ahhh festen har börjat. Två glas av det röda sedan är vi framme vid slottet, men vi ställer oss och väntar vid sidan för vi vill inte vara först på plats, icke! Andra flaskan öppnas och grabbarna är återigen väldigt sega, blåsorna fylls lika snabbt som glasen, killarna har fördel för dom kan bara ställa sig vid en buske, vi brudar får härda ut. Två glas till hinns med innan andra vackra människor med vackra bilar börjar komma. Vi hamnar till slut som kanske bil nr 7-10 någonstans, alldeles lagom om jag får säga det själv.
Vi ställer oss i en linje av bilar i allén och allt är underbart, skuggan gör att vädret blir lidligt och vinden är ljummen. Tredje flaskan öppnas, äkta champange denna gången och efter de två första som var goda blev inte heller den tredje så himla illa. Våra gentlemän till kavaljerer fortsätter smutta på sina glas så att kolsyran lämnar dom och glasen fylls återigen på. Kan ha blivit ganska många nu och vi är glada och förväntansfulla. Första bilen lämnar allén, sedan andra och tredje och till slut är det våran tur. Anna är nervösast av oss alla den stackars kvinnan gillar inte att gå runt och bli fotad. Vi andra njuter. Våra tonade rutor dras upp och vi närmar oss "rondellen" där det står hundratals människor runtom. Vi går ur bilen och blir genast förevigade av den första kameran.
Jag tar tag i min baldejt Daniel och vi börjar cirkulera, leende hit och leende dit. Uppmärksamhet på bara oss, det känns kul och lite läskigt. Solen skiner på långsidan och kisandet återkommer. Mamma gråter och när jag påpekar detta så skrattar folk runt omkring. Lilla mamma, så stolt över sina tvillingdöttrar. Haha. Varvet tar slut och det bjuds på champagne. Mums. Blåsan känns nu än mer sprickfärdig och vi väntar ihärdigt på att få gå in. När det känns som en evighet längre fram får vi äntligen gå in. Efter ett tag hittar vi till toaletterna och det var inte så svårt som vi trodde att kissa med balklänning =P Ursäkta språket.
Gruppfoton tas och när alla bilar kommit går alla föräldrar bakom slottet för att ta ännu mer kort, vi börjar mingla. Kul att se alla fina klänningar och alla välmatchande partners! =) Jag fortsätter att le och njuta av stunden. Antalet människor trappas ned och snart är det dags för den efterlängtade maten. Och holy smoke vilken jäkla GOD mat!
förrätt: Italiensk mozzarella och basilikapaj, serveras med sallad på ruccola och coctailtomater (GOOOTT!)+ ett glas vitt
huvudrätt: Helstekt oxfilé med kalvsky och fondant potatis samt ragn på svamp och bacon (RIKTIGT SMARRIGT!)+ ett glas vitt
efterrätt: Absolutvaniljparfait med kompott på rabarber och jordgubbar (YUMMIE!)
Helt underbar mat alltså och en nu mätt och smålullig sara är gladare än någonsin! <3. Kvällen fortsätter med några par cider och dans. Vals med Jesper Petterson och vals med balkavaljern Pålle såklart! KUL. Sedan dansade jag även en slow fox med calle fast vi vet inte om vi gjorde rätt =P sen en vanlig foxtrot med min underbara JEPPIS som jag kommer sakna massor! Dansade även galet med ahmed, haha sjukt.
Minglet fortsatte och kvällen led mot sitt slut. Bussturen var ashögljudd och skrattfylld, tapper agerade reseledare å va sketkul. Dock var jag hur trött som helst och kunde knappt hålla ögonen öppna.
Bussen släppte av oss vid ålleberg och då började det ledsna på kvällen :S. Vi skulle säga hej då till våra underbara volleybollare jeppis å emma, resten var inte där =(. Efter gråt och massa kramar åkte jag hem med lusen.
Men trots slutet så hade jag en heeelt underbar dag och kväll. En av de bästa i mitt liv, Balen och Studenten <3
STUDENTEN 8/6-2007
Länge har man trånat efter denna dag. Länge har man planerat och diskuterat om vad som ska hända efteråt. Länge har också en rädsla inför denna dag funnits någonstans. I alla fall: såhär var den.
Upp klockan 05:15, fixa i ordning sig, Solduschen som gjordes dagen innan ser bra ut i spegeln. På med vita klänningen och vita skorna, käka en macka och packa ner nallar och dylikt som ska hängas på folk. Mamma kommer upp, ser sina tvillngdöttrar i vita studentkläder. Hon gråter nästan.
Champangefrukost, sådär sugen på alkohol som dessutom smakar bal*e klockan alltför tidigt på morgonen. Jonas Malmström är värd, bord och stolar och partytält står fint uppställt på trädgårdsmattan. Saker delas ut, tal talas och leenden är det enda som syns. Nu ska vi ta kort på ållebergsgymnasiet.
Sjungandes på studentsånger går vi med bestämda steg mot destination ållebergsgymnasiet, falköpings tidning stannar oss och tar osmickrande kort på våra svettiga ansikten med en mössa som ser alldeles för stor ut på grund av höjden. Men vi ler ändå, för vi är glada och det här är dagen D, den dag vi har väntat på så länge. Kort tas och ännu en frukost äts. "Drick vatten istället för alkohol för att släcka törsten" uppmanade vår mentor oss, en del gjorde som han sa, andra inte. Vi är redo att gå till odenhallen.
Tåget med alla klasser tar sig ner till odenhallen och återigen höjer vi våra vackra stämmor och försöker överrösta våra framförvarande HOS:are. Det var inte jättesvårt. Väl inne i odenhallen tog onda tanter våra tutor ifrån oss och även våra konfettismällare, jag behöll iofs min men effekten försvann när det bara var en liten stackare som small. Det var väldigt varmt nu och sakta men säkert börjar jag bli fläckig i ansiktet av min kära soldusch, man får vara glad för det lilla men jag var inte fager ! ^^. Vi blåste bubblor och gladdes åt att höra våra medkamrater sjunga i stämmor. Rektorn höll ett tal långt som mössebergsbacken om en snigel... Jag och Ida skrattade mest åt varandra och fortsatte med vårt bubbelblåsande som irriterade våra klasskamrater. =). Stipendier delades ut men inte till mig för jag är en svenssonkvinna, en vg-woman. Odenhallen var avklarad. Tillbaka till skolan för att äta svettiga hamburgare utan ketchup och invänta kortegen.
Vagnen var utsmyckad och lärarna utklädda. Dags att ta sig ner mot stadens kärna. Rösterna höjs ännu en gång och hejjaramsor för ens klass och mot andras klasser börjar tjutas ut. Vi gick framför teknik som ju faktiskt hade daniel pålsson. Peace. Vi hade dock en finne och en Adam Asplund så vi var glada trots allt. Vi skrek och vi skrek, till och med så mycket att sångerna blev uttjatade efter första svängen, men ihärdigt fortsatte vi mot stadens kärna där vi skulle möta våra nära och kära.
Väl framme i staden skulle min klass, SP3A, stå vid noveau. Vi fick inte plats så de flesta fick stå mer mot fontäntanten, det gjorde inget. Jag såg min bror med min bild. Moahaha så gölligt fet jag var när jag var liten tänkte jag med mitt nu ännu mer fläckiga ansikte med svettdroppar i håret och ett vitt streck där mössan satt stadigt. Många många människor kom fram och grattade mig och jag var så glad och lycklig man kan bli. När detta var klart skulle vi åka lastbil med kära klassen. Det var en mycket ostabil lastbil men det är en sak man kan förbise om man är nybliven student och glad och varm och har ett glad champange i handen. PEACE
Efter våra två varv runt ströget kände vi oss klara och begav oss vidare hemåt där släkt väntade. Inga vänner kom dit tyvärr trots inbjudan men sånt är det met. Jo förresten, vår trogna gamla blöjvän flöche kom minsann på besök och det tackar vi för. Sedan satt stora delar av familjen green och mumsade i sig av det köket erbjöd. Mamma skulle skåla när vi kom till trädgården men hon kunde bara säga någonting i stil med "skål för mina döttrar som tagit studenten, jag kan inte hålla ett längre tal för då börjar jag gråta". Mamma började nästan gråta igen.
Trött som tusan åt man, fick presenter, tackade och log för alla glasföremål och liknande. Efter ytterligare några timmar skulle man återigen bege sig mot staden för att förfesta hos kvinnan larsson. En dunderhuvudvärk ville givetvis stanna i mitt kära huvud och alkoholen ville inte komma in och göra mig onykter så det blev en ganska lugn kväll till slut. Jag fick iaktta mina klasskompisar som blev fullare och fullare, några kräktes och någon kom inte till plantis.
En JÄVLIGT bra dag om man ser till det stora hela och bortser från huvudvärk och att pojkvännen jobbade. Jepp, så var det =) <3 En av de bästa dagarna i mitt liv, den och BALEN =)
Upp klockan 05:15, fixa i ordning sig, Solduschen som gjordes dagen innan ser bra ut i spegeln. På med vita klänningen och vita skorna, käka en macka och packa ner nallar och dylikt som ska hängas på folk. Mamma kommer upp, ser sina tvillngdöttrar i vita studentkläder. Hon gråter nästan.
Champangefrukost, sådär sugen på alkohol som dessutom smakar bal*e klockan alltför tidigt på morgonen. Jonas Malmström är värd, bord och stolar och partytält står fint uppställt på trädgårdsmattan. Saker delas ut, tal talas och leenden är det enda som syns. Nu ska vi ta kort på ållebergsgymnasiet.
Sjungandes på studentsånger går vi med bestämda steg mot destination ållebergsgymnasiet, falköpings tidning stannar oss och tar osmickrande kort på våra svettiga ansikten med en mössa som ser alldeles för stor ut på grund av höjden. Men vi ler ändå, för vi är glada och det här är dagen D, den dag vi har väntat på så länge. Kort tas och ännu en frukost äts. "Drick vatten istället för alkohol för att släcka törsten" uppmanade vår mentor oss, en del gjorde som han sa, andra inte. Vi är redo att gå till odenhallen.
Tåget med alla klasser tar sig ner till odenhallen och återigen höjer vi våra vackra stämmor och försöker överrösta våra framförvarande HOS:are. Det var inte jättesvårt. Väl inne i odenhallen tog onda tanter våra tutor ifrån oss och även våra konfettismällare, jag behöll iofs min men effekten försvann när det bara var en liten stackare som small. Det var väldigt varmt nu och sakta men säkert börjar jag bli fläckig i ansiktet av min kära soldusch, man får vara glad för det lilla men jag var inte fager ! ^^. Vi blåste bubblor och gladdes åt att höra våra medkamrater sjunga i stämmor. Rektorn höll ett tal långt som mössebergsbacken om en snigel... Jag och Ida skrattade mest åt varandra och fortsatte med vårt bubbelblåsande som irriterade våra klasskamrater. =). Stipendier delades ut men inte till mig för jag är en svenssonkvinna, en vg-woman. Odenhallen var avklarad. Tillbaka till skolan för att äta svettiga hamburgare utan ketchup och invänta kortegen.
Vagnen var utsmyckad och lärarna utklädda. Dags att ta sig ner mot stadens kärna. Rösterna höjs ännu en gång och hejjaramsor för ens klass och mot andras klasser börjar tjutas ut. Vi gick framför teknik som ju faktiskt hade daniel pålsson. Peace. Vi hade dock en finne och en Adam Asplund så vi var glada trots allt. Vi skrek och vi skrek, till och med så mycket att sångerna blev uttjatade efter första svängen, men ihärdigt fortsatte vi mot stadens kärna där vi skulle möta våra nära och kära.
Väl framme i staden skulle min klass, SP3A, stå vid noveau. Vi fick inte plats så de flesta fick stå mer mot fontäntanten, det gjorde inget. Jag såg min bror med min bild. Moahaha så gölligt fet jag var när jag var liten tänkte jag med mitt nu ännu mer fläckiga ansikte med svettdroppar i håret och ett vitt streck där mössan satt stadigt. Många många människor kom fram och grattade mig och jag var så glad och lycklig man kan bli. När detta var klart skulle vi åka lastbil med kära klassen. Det var en mycket ostabil lastbil men det är en sak man kan förbise om man är nybliven student och glad och varm och har ett glad champange i handen. PEACE
Efter våra två varv runt ströget kände vi oss klara och begav oss vidare hemåt där släkt väntade. Inga vänner kom dit tyvärr trots inbjudan men sånt är det met. Jo förresten, vår trogna gamla blöjvän flöche kom minsann på besök och det tackar vi för. Sedan satt stora delar av familjen green och mumsade i sig av det köket erbjöd. Mamma skulle skåla när vi kom till trädgården men hon kunde bara säga någonting i stil med "skål för mina döttrar som tagit studenten, jag kan inte hålla ett längre tal för då börjar jag gråta". Mamma började nästan gråta igen.
Trött som tusan åt man, fick presenter, tackade och log för alla glasföremål och liknande. Efter ytterligare några timmar skulle man återigen bege sig mot staden för att förfesta hos kvinnan larsson. En dunderhuvudvärk ville givetvis stanna i mitt kära huvud och alkoholen ville inte komma in och göra mig onykter så det blev en ganska lugn kväll till slut. Jag fick iaktta mina klasskompisar som blev fullare och fullare, några kräktes och någon kom inte till plantis.
En JÄVLIGT bra dag om man ser till det stora hela och bortser från huvudvärk och att pojkvännen jobbade. Jepp, så var det =) <3 En av de bästa dagarna i mitt liv, den och BALEN =)