Vad mycket roligt man har haft - egentligen.
Är inte vi människor experter på att hitta det dåliga i allt som händer och sker. Jag är i alla fall, och det kan jag stå för. Jag kan även motvilligt bekänna att jag ofta ofta går omkring och tänker dåliga tankar om mig själv, mitt utseende och mina prestationer. Varför gör man så?
Jag sitter och kollar på massa gamla kort och ler inombords, fan vad kul man har haft det i sitt liv egentligen, vilken tur man har haft med tanke på familj, skolgång, klasskamrater osv. En och annan nedgång får man väl räkna med i livet.
Jag är blott 19 år gammal och börjar liksom reda känna panik inför framtiden, oh jävel studier å shit som jag ska hinna med innan jag knystar fram nån unge eller två. CHILLA för sjutton gubbar!
Jag kan börja nedifrån fötterna och påpeka varenda liten jävla detalj jag hatar med mig själv, varenda liten felsak, skylla sönder mamma och pappa för deras dåliga gener och så viiidare. Men VARFÖR!?
Herregud, jag är visserligen kort och kan lätt misstas för att va 15 bast men det kommer ju jag vara glad över när dom frågar mig om leg på systemet som 30-åring. Jag har väl egentligen aldrig haft några större problem med att skaffa mig pojkvänner som jag har trivts med (läs: två seriösa!) och om man struntar i alla skavanker kanske jag inte ser ut som ett odjur trots allt!
Det jag vill lära mig inom en snar framtid det är att trivas med mig själv som jag är, få bättre självförtroende och bättre självdisciplin. Säger man att man väger några kilon för mycket får man la jävlar skutta bort dom ist för att åka direkt till pa:s och köpa lösgodis för 40 spänn, svårare än så är det inte.
Jag ska till Thailand, Usa och feppla på andra ställen innan jag ska studera. Och under dessa år ska jag mogna och komma på vad jag vill i livet, ja det ska jag bannemej!
Detta var egentligen en spark i räva till mig själv, men kanske en bra historia för alla andra som sitter där ute och klagar för småsaker, tänker för långt fram i tiden och så vidare.
Tjolahopp, vi får se hur detta går!
PEACE <3
Jag sitter och kollar på massa gamla kort och ler inombords, fan vad kul man har haft det i sitt liv egentligen, vilken tur man har haft med tanke på familj, skolgång, klasskamrater osv. En och annan nedgång får man väl räkna med i livet.
Jag är blott 19 år gammal och börjar liksom reda känna panik inför framtiden, oh jävel studier å shit som jag ska hinna med innan jag knystar fram nån unge eller två. CHILLA för sjutton gubbar!
Jag kan börja nedifrån fötterna och påpeka varenda liten jävla detalj jag hatar med mig själv, varenda liten felsak, skylla sönder mamma och pappa för deras dåliga gener och så viiidare. Men VARFÖR!?
Herregud, jag är visserligen kort och kan lätt misstas för att va 15 bast men det kommer ju jag vara glad över när dom frågar mig om leg på systemet som 30-åring. Jag har väl egentligen aldrig haft några större problem med att skaffa mig pojkvänner som jag har trivts med (läs: två seriösa!) och om man struntar i alla skavanker kanske jag inte ser ut som ett odjur trots allt!
Det jag vill lära mig inom en snar framtid det är att trivas med mig själv som jag är, få bättre självförtroende och bättre självdisciplin. Säger man att man väger några kilon för mycket får man la jävlar skutta bort dom ist för att åka direkt till pa:s och köpa lösgodis för 40 spänn, svårare än så är det inte.
Jag ska till Thailand, Usa och feppla på andra ställen innan jag ska studera. Och under dessa år ska jag mogna och komma på vad jag vill i livet, ja det ska jag bannemej!
Detta var egentligen en spark i räva till mig själv, men kanske en bra historia för alla andra som sitter där ute och klagar för småsaker, tänker för långt fram i tiden och så vidare.
Tjolahopp, vi får se hur detta går!
PEACE <3
Att hata att bli vuxen.
Deposition? Skatt? Hyra? Deklaration? Lön? Jobb? Egen lägenhet? Sambo? Räkningar? Utbildning?
Sedan sista året på gymnasiet började skulle man börja tänka på framtiden och vad man ville göra med den dagen efter studentmössan föll fint på huvudet.
Man skulle börja tänka på om man ville fortsätta läsa eller om man ville utforska andra saker först, heltidsjobb eller au pair i något annat land.
Jag valde tidigt att jag skulle åka till Oslo, Norge. Varför jag ville göra detta vet jag inte riktigt, antar att pengarna lockade mest. Anna var tidigt med på idén och senare kom flera med på saken.
Jag jobbade under sommaren pga att jag var den enda som ville åka på sommaren, dom andra ville vänta tills efter och jobba här hemma först. Kanske var det ett bra beslut, jag hamnade på rangatan där jag trivdes/trivs mycket bra.
Slutligen var vi alltså sex personer med i letandet efter boende i Norge efter några avhopp: Jag, Anna, Therese J, Johanna, Emma H och min syster Elin. Lät ju alldeles underbart. Alla sa att man skulle leta lägenhet först och att jobben kom automatiskt.
Emma ringer en morgon och säger att hon har en lägenhet som hon måste skriva på kontrakt på snarast. Den kostar 12500 NOK utan el. Det sved lite men när man tänker på det så är det inte så farligt delat på sex. Det som sved än mer var att sommarens alla besparingar gick åt till depositionen på 37500 NOK. Det tog tid att smälta men när vi flyttade upp alla saker blev vi glatt överraskade då lägenheten var väldigt fin och huset okej. Trapporna var åt helgotta men med tack av några vänliga polacker löste sig det också ganska smärtfritt.
Dagarna i Oslo går och jobben kom inte så på räls som folk fått oss att tro. Slit med kantinjobb tog ut våran gnista som funnits där innan och vi var plötligt inte alls lika taggade på osloidén.
Efter 7 olika jobb på kantiner, dagis och lager via olika bemanningsföretag har jag nu fått mitt 8e som jag hoppas trivas finemang på. Jag har varit på kurs med min syster och även larsson jobbar där nu. Colorline. Bra lön och man jobbar två veckor o är ledig två. Varför bo kvar i Oslo? Vi har bestämt oss för att flytta från oslo och jobba från sverige, jag elin och anna flyttar i december.
Det här med att bli sambo med 6 tjejer lät för många som en jävligt korkad idé, men faktum är att det har funkat helt ok. Men tyvärr har det gått mycket värre för vissa vänskaper. Jag har blivit ovän med min bästa vän på grund av flera missförstånd. Tråkigt som fan att det blir så men det är påfrestande att inte ha något jobb och man bråkar om jobben och då kan man också bli fruktansvärt oense. Så var fallet och nu verkar det inte vilja lösas. Nåväl.
Nu sitter jag här i Sverige, konstaterar att det är fruktansvärt jobbigt att bli vuxen som det så fint kallas. jag flyttar snart hit igen men vad ska jag göra här? Vad ska jag bli senare? Vad vill jag göra? Många frågor, få svar. Jag vet ingenting mer än att jag ska börja jobba på colorline på tisdag. Sedan om jag har mognat av att bo tillsammans med sex tjejer? Det tror jag inte...
Sedan sista året på gymnasiet började skulle man börja tänka på framtiden och vad man ville göra med den dagen efter studentmössan föll fint på huvudet.
Man skulle börja tänka på om man ville fortsätta läsa eller om man ville utforska andra saker först, heltidsjobb eller au pair i något annat land.
Jag valde tidigt att jag skulle åka till Oslo, Norge. Varför jag ville göra detta vet jag inte riktigt, antar att pengarna lockade mest. Anna var tidigt med på idén och senare kom flera med på saken.
Jag jobbade under sommaren pga att jag var den enda som ville åka på sommaren, dom andra ville vänta tills efter och jobba här hemma först. Kanske var det ett bra beslut, jag hamnade på rangatan där jag trivdes/trivs mycket bra.
Slutligen var vi alltså sex personer med i letandet efter boende i Norge efter några avhopp: Jag, Anna, Therese J, Johanna, Emma H och min syster Elin. Lät ju alldeles underbart. Alla sa att man skulle leta lägenhet först och att jobben kom automatiskt.
Emma ringer en morgon och säger att hon har en lägenhet som hon måste skriva på kontrakt på snarast. Den kostar 12500 NOK utan el. Det sved lite men när man tänker på det så är det inte så farligt delat på sex. Det som sved än mer var att sommarens alla besparingar gick åt till depositionen på 37500 NOK. Det tog tid att smälta men när vi flyttade upp alla saker blev vi glatt överraskade då lägenheten var väldigt fin och huset okej. Trapporna var åt helgotta men med tack av några vänliga polacker löste sig det också ganska smärtfritt.
Dagarna i Oslo går och jobben kom inte så på räls som folk fått oss att tro. Slit med kantinjobb tog ut våran gnista som funnits där innan och vi var plötligt inte alls lika taggade på osloidén.
Efter 7 olika jobb på kantiner, dagis och lager via olika bemanningsföretag har jag nu fått mitt 8e som jag hoppas trivas finemang på. Jag har varit på kurs med min syster och även larsson jobbar där nu. Colorline. Bra lön och man jobbar två veckor o är ledig två. Varför bo kvar i Oslo? Vi har bestämt oss för att flytta från oslo och jobba från sverige, jag elin och anna flyttar i december.
Det här med att bli sambo med 6 tjejer lät för många som en jävligt korkad idé, men faktum är att det har funkat helt ok. Men tyvärr har det gått mycket värre för vissa vänskaper. Jag har blivit ovän med min bästa vän på grund av flera missförstånd. Tråkigt som fan att det blir så men det är påfrestande att inte ha något jobb och man bråkar om jobben och då kan man också bli fruktansvärt oense. Så var fallet och nu verkar det inte vilja lösas. Nåväl.
Nu sitter jag här i Sverige, konstaterar att det är fruktansvärt jobbigt att bli vuxen som det så fint kallas. jag flyttar snart hit igen men vad ska jag göra här? Vad ska jag bli senare? Vad vill jag göra? Många frågor, få svar. Jag vet ingenting mer än att jag ska börja jobba på colorline på tisdag. Sedan om jag har mognat av att bo tillsammans med sex tjejer? Det tror jag inte...
Skööööööp.
Ja då var man hemma i Sverige för första gången sen fem veckor tillbaka. Hade inte träffat Martin på 6 veckor (!) innan gårdagen så det var en härlig återförening =).
I en och en halv vecka innan har jag slitit på ett bibliotekslager, kan mycket väl vara det näst tråkigaste jobb jag någonsin haft, om man bortser från en av kantinerna som sög ännu mer. Man kan säga att jag är trött på tråkiga jobb samt dåligt avlönade ströjobb. Har nog sammanlagt i Oslo haft 7 eller 8 jobb, på 5 veckor! HALLÅ!? Jävla röv.
Så när jag ringde upp colorline i måndags och fick beskedet att jag och min syster ska få jobba där blev jag genast mer positiv! Väntar nu brev om kursen som ska vara om en och en halv vecka.
Ja iaf så är jag hemma i Sverige nu för kanske en vecka framåt, ev lite längre. Ska bli sååå mysigt att bara vara med Martin och även träffa massa som är värda att träffa =). Vi fikade hos farmor idag och hon är alltid lika underbar.
Officiellt flyttar fam. Dahlin till fkp i Januari så därför ska jag snart åla till Gudhem och se alla lådor somförmodligen ligger i hela huset. Mindre kul, tur att min karl är med =).
Jag är en fattig Oslojenta som faktiskt inte gillar storstaden så mkt, besök då och då räcker gott och väl. Kanske flyttar hem lite tidigare, det får vi se med tiden. Men men men, jag ska spela fotboll på söndag och imorrn kväll blire nog lite chillfest med Martin och hans kompisar.
På tal om fest så är jag absolut ASKASS på att festa, får sällan fram en bra fylla, vi har festat 3 ggr i Oslo och den första festen var väldigt rolig och LAGOM. Andra festen slutade i kaos men var relativt bra fram tills kaoset inträffade, minnesluckorna fanns men var inte jättestora. Tredje och senaste festen i lördags blev helt jävla kaos, minnesluckan varade i ca 5 timmar, vilket var den största delen av kvällen. Lilla jag gick omkring i Oslo helt själv (!) visste inte vart jag var och vet inte vad jag gjorde. BLÖH, det suger. Sånt suger och jag suger på att dricka vin. Tess, Stina, Dennis, Hannes, Erik o stinas lillebror va uppe och festade med oss. Men som sagt, jag minns knappt dom!
HERRÅ nu orkar jag inte mer.
I en och en halv vecka innan har jag slitit på ett bibliotekslager, kan mycket väl vara det näst tråkigaste jobb jag någonsin haft, om man bortser från en av kantinerna som sög ännu mer. Man kan säga att jag är trött på tråkiga jobb samt dåligt avlönade ströjobb. Har nog sammanlagt i Oslo haft 7 eller 8 jobb, på 5 veckor! HALLÅ!? Jävla röv.
Så när jag ringde upp colorline i måndags och fick beskedet att jag och min syster ska få jobba där blev jag genast mer positiv! Väntar nu brev om kursen som ska vara om en och en halv vecka.
Ja iaf så är jag hemma i Sverige nu för kanske en vecka framåt, ev lite längre. Ska bli sååå mysigt att bara vara med Martin och även träffa massa som är värda att träffa =). Vi fikade hos farmor idag och hon är alltid lika underbar.
Officiellt flyttar fam. Dahlin till fkp i Januari så därför ska jag snart åla till Gudhem och se alla lådor somförmodligen ligger i hela huset. Mindre kul, tur att min karl är med =).
Jag är en fattig Oslojenta som faktiskt inte gillar storstaden så mkt, besök då och då räcker gott och väl. Kanske flyttar hem lite tidigare, det får vi se med tiden. Men men men, jag ska spela fotboll på söndag och imorrn kväll blire nog lite chillfest med Martin och hans kompisar.
På tal om fest så är jag absolut ASKASS på att festa, får sällan fram en bra fylla, vi har festat 3 ggr i Oslo och den första festen var väldigt rolig och LAGOM. Andra festen slutade i kaos men var relativt bra fram tills kaoset inträffade, minnesluckorna fanns men var inte jättestora. Tredje och senaste festen i lördags blev helt jävla kaos, minnesluckan varade i ca 5 timmar, vilket var den största delen av kvällen. Lilla jag gick omkring i Oslo helt själv (!) visste inte vart jag var och vet inte vad jag gjorde. BLÖH, det suger. Sånt suger och jag suger på att dricka vin. Tess, Stina, Dennis, Hannes, Erik o stinas lillebror va uppe och festade med oss. Men som sagt, jag minns knappt dom!
HERRÅ nu orkar jag inte mer.