Nu kommer det närmare.

Som ett svart moln endast över mig.

Hösten är en sorgsen period fylld av ångest och självkritik, dålig sådan.

Tankarna kommer smygande snabba som självaste blixten, och jag kan inte fly ifrån dom.

Ångesten kommer fram i allt som händer omkring mig, skolan, vännerna, kärleken. Och det går inte dölja den!

Det är under sånna här perioder man bara vill bortbortbort ... från allt som är jobbigt.

Men är problemen fortfarande kvar när man kommer tillbaka? Jag vet inte.

Just nu vill jag bara sova, och sova tills våren kommer tillbaka, varm och glädjande. Så som det ska vara. Pirrande magar hos nykära människor. Människor fulla av livsglädje och ork och energi. Precis så som det ska vara...

Det är inte bra nu.

Men jag hoppas på bättre tider. Kanske redan imorrn?
(PMS är en humörsvängande vecka. Tack som fan för den som kom på det! )

Tack för mig.


hmm

Kommentarer
Postat av: jennifer

en del tycker hösten är mysig, och vintern lika så. visst kan den vara det, men bäst är ändå vår och sommar, hååååller med dig saaaaaaaaaaaris.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback