saramarie

Länge har man trånat efter denna dag. Länge har man planerat och diskuterat om vad som ska hända efteråt. Länge har också en rädsla inför denna dag funnits någonstans. I alla fall: såhär var den.
Upp klockan 05:15, fixa i ordning sig, Solduschen som gjordes dagen innan ser bra ut i spegeln. På med vita klänningen och vita skorna, käka en macka och packa ner nallar och dylikt som ska hängas på folk. Mamma kommer upp, ser sina tvillngdöttrar i vita studentkläder. Hon gråter nästan.

Champangefrukost, sådär sugen på alkohol som dessutom smakar bal*e klockan alltför tidigt på morgonen. Jonas Malmström är värd, bord och stolar och partytält står fint uppställt på trädgårdsmattan. Saker delas ut, tal talas och leenden är det enda som syns. Nu ska vi ta kort på ållebergsgymnasiet.



Sjungandes på studentsånger går vi med bestämda steg mot destination ållebergsgymnasiet, falköpings tidning stannar oss och tar osmickrande kort på våra svettiga ansikten med en mössa som ser alldeles för stor ut på grund av höjden. Men vi ler ändå, för vi är glada och det här är dagen D, den dag vi har väntat på så länge. Kort tas och ännu en frukost äts. "Drick vatten istället för alkohol för att släcka törsten" uppmanade vår mentor oss, en del gjorde som han sa, andra inte. Vi är redo att gå till odenhallen.


Tåget med alla klasser tar sig ner till odenhallen och återigen höjer vi våra vackra stämmor och försöker överrösta våra framförvarande HOS:are. Det var inte jättesvårt. Väl inne i odenhallen tog onda tanter våra tutor ifrån oss och även våra konfettismällare, jag behöll iofs min men effekten försvann när det bara var en liten stackare som small. Det var väldigt varmt nu och sakta men säkert börjar jag bli fläckig i ansiktet av min kära soldusch, man får vara glad för det lilla men jag var inte fager ! ^^. Vi blåste bubblor och gladdes åt att höra våra medkamrater sjunga i stämmor. Rektorn höll ett tal långt som mössebergsbacken om en snigel... Jag och Ida skrattade mest åt varandra och fortsatte med vårt bubbelblåsande som irriterade våra klasskamrater. =). Stipendier delades ut men inte till mig för jag är en svenssonkvinna, en vg-woman. Odenhallen var avklarad. Tillbaka till skolan för att äta svettiga hamburgare utan ketchup och invänta kortegen.


Vagnen var utsmyckad och lärarna utklädda. Dags att ta sig ner mot stadens kärna. Rösterna höjs ännu en gång och hejjaramsor för ens klass och mot andras klasser börjar tjutas ut. Vi gick framför teknik som ju faktiskt hade daniel pålsson. Peace. Vi hade dock en finne och en Adam Asplund så vi var glada trots allt. Vi skrek och vi skrek, till och med så mycket att sångerna blev uttjatade efter första svängen, men ihärdigt fortsatte vi mot stadens kärna där vi skulle möta våra nära och kära.


Väl framme i staden skulle min klass, SP3A, stå vid noveau. Vi fick inte plats så de flesta fick stå mer mot fontäntanten, det gjorde inget. Jag såg min bror med min bild. Moahaha så gölligt fet jag var när jag var liten tänkte jag med mitt nu ännu mer fläckiga ansikte med svettdroppar i håret och ett vitt streck där mössan satt stadigt. Många många människor kom fram och grattade mig och jag var så glad och lycklig man kan bli. När detta var klart skulle vi åka lastbil med kära klassen. Det var en mycket ostabil lastbil men det är en sak man kan förbise om man är nybliven student och glad och varm och har ett glad champange i handen. PEACE


Efter våra två varv runt ströget kände vi oss klara och begav oss vidare hemåt där släkt väntade. Inga vänner kom dit tyvärr trots inbjudan men sånt är det met. Jo förresten, vår trogna gamla blöjvän flöche kom minsann på besök och det tackar vi för. Sedan satt stora delar av familjen green och mumsade i sig av det köket erbjöd. Mamma skulle skåla när vi kom till trädgården men hon kunde bara säga någonting i stil med "skål för mina döttrar som tagit studenten, jag kan inte hålla ett längre tal för då börjar jag gråta". Mamma började nästan gråta igen.


Trött som tusan åt man, fick presenter, tackade och log för alla glasföremål och liknande. Efter ytterligare några timmar skulle man återigen bege sig mot staden för att förfesta hos kvinnan larsson. En dunderhuvudvärk ville givetvis stanna i mitt kära huvud och alkoholen ville inte komma in och göra mig onykter så det blev en ganska lugn kväll till slut. Jag fick iaktta mina klasskompisar som blev fullare och fullare, några kräktes och någon kom inte till plantis.

En JÄVLIGT bra dag om man ser till det stora hela och bortser från huvudvärk och att pojkvännen jobbade. Jepp, så var det =) <3 En av de bästa dagarna i mitt liv, den och BALEN =)