Vad mycket roligt man har haft - egentligen.
Är inte vi människor experter på att hitta det dåliga i allt som händer och sker. Jag är i alla fall, och det kan jag stå för. Jag kan även motvilligt bekänna att jag ofta ofta går omkring och tänker dåliga tankar om mig själv, mitt utseende och mina prestationer. Varför gör man så?
Jag sitter och kollar på massa gamla kort och ler inombords, fan vad kul man har haft det i sitt liv egentligen, vilken tur man har haft med tanke på familj, skolgång, klasskamrater osv. En och annan nedgång får man väl räkna med i livet.
Jag är blott 19 år gammal och börjar liksom reda känna panik inför framtiden, oh jävel studier å shit som jag ska hinna med innan jag knystar fram nån unge eller två. CHILLA för sjutton gubbar!
Jag kan börja nedifrån fötterna och påpeka varenda liten jävla detalj jag hatar med mig själv, varenda liten felsak, skylla sönder mamma och pappa för deras dåliga gener och så viiidare. Men VARFÖR!?
Herregud, jag är visserligen kort och kan lätt misstas för att va 15 bast men det kommer ju jag vara glad över när dom frågar mig om leg på systemet som 30-åring. Jag har väl egentligen aldrig haft några större problem med att skaffa mig pojkvänner som jag har trivts med (läs: två seriösa!) och om man struntar i alla skavanker kanske jag inte ser ut som ett odjur trots allt!
Det jag vill lära mig inom en snar framtid det är att trivas med mig själv som jag är, få bättre självförtroende och bättre självdisciplin. Säger man att man väger några kilon för mycket får man la jävlar skutta bort dom ist för att åka direkt till pa:s och köpa lösgodis för 40 spänn, svårare än så är det inte.
Jag ska till Thailand, Usa och feppla på andra ställen innan jag ska studera. Och under dessa år ska jag mogna och komma på vad jag vill i livet, ja det ska jag bannemej!
Detta var egentligen en spark i räva till mig själv, men kanske en bra historia för alla andra som sitter där ute och klagar för småsaker, tänker för långt fram i tiden och så vidare.
Tjolahopp, vi får se hur detta går!
PEACE <3
Jag sitter och kollar på massa gamla kort och ler inombords, fan vad kul man har haft det i sitt liv egentligen, vilken tur man har haft med tanke på familj, skolgång, klasskamrater osv. En och annan nedgång får man väl räkna med i livet.
Jag är blott 19 år gammal och börjar liksom reda känna panik inför framtiden, oh jävel studier å shit som jag ska hinna med innan jag knystar fram nån unge eller två. CHILLA för sjutton gubbar!
Jag kan börja nedifrån fötterna och påpeka varenda liten jävla detalj jag hatar med mig själv, varenda liten felsak, skylla sönder mamma och pappa för deras dåliga gener och så viiidare. Men VARFÖR!?
Herregud, jag är visserligen kort och kan lätt misstas för att va 15 bast men det kommer ju jag vara glad över när dom frågar mig om leg på systemet som 30-åring. Jag har väl egentligen aldrig haft några större problem med att skaffa mig pojkvänner som jag har trivts med (läs: två seriösa!) och om man struntar i alla skavanker kanske jag inte ser ut som ett odjur trots allt!
Det jag vill lära mig inom en snar framtid det är att trivas med mig själv som jag är, få bättre självförtroende och bättre självdisciplin. Säger man att man väger några kilon för mycket får man la jävlar skutta bort dom ist för att åka direkt till pa:s och köpa lösgodis för 40 spänn, svårare än så är det inte.
Jag ska till Thailand, Usa och feppla på andra ställen innan jag ska studera. Och under dessa år ska jag mogna och komma på vad jag vill i livet, ja det ska jag bannemej!
Detta var egentligen en spark i räva till mig själv, men kanske en bra historia för alla andra som sitter där ute och klagar för småsaker, tänker för långt fram i tiden och så vidare.
Tjolahopp, vi får se hur detta går!
PEACE <3
Kommentarer
Trackback