saramarie

Ända sedan min och maries grymma barcelonaresa har jag känt att hemma med jobb,sova,träffa martin,äta,gå ut och gå med ebba,träffa familjen osv, att det har blivit min vardag, en ganska tråkig vardag även fast jag älskar det mesta av dessa saker. Jag älskar min familj, martin, ebba, mina arbetskamrater... meeen vad är det som fattas, eller vad är det jag vill?

Jag vill gå på båten igen och spara ännu mer pengar, till vad? Till resor, jag vill volontärjobba med apor och se världen. Jag vill träffa nya människor och ha en massa kul. Tummen ur är svår att få.

Barcelona var absolut ett minne för livet mina vänner, som vi festade och som vi träffade nytt folk och gjorde massa asbra saker. Solade, brände upp min rygg totalt, gick bakfulla på djurparken som var fantastisk! ryans, haha! ryans... osvosvosv.
Marie, tack för att du övertalade med mig på den resan, vår resa. Kul att alla som hälsade på var så glada och trevliga, fotboll med emil, fest och fest med jenn o jess (vilken vecka! bah, underbart), lite mer fest med sötcissi som tillsammans med mig själv och mary lyckades supa mig under bordet två kvällar av TVÅ! haha herregud. Ja, minnesvärt som attan.

Jag har ju bott i oslo också, och det var både trevligt och mindre trevligt. Jag gillade mina sambos, oftast. Och trots att jag blev mindre vän med min bästa vän så är vi ju vänner nu igen, om än kanske inte lika bra tyvärr - men man får vara nöjd med det lilla. Jag gillade våra småätarkvällar då vi drack the och åt allt som fanns, jag gillade våra vänner och satcmaraton i vår gamla soffa. Jag trivdes oftast dåå också och kan sakna det ibland. Jag gillade båten, och hatade båten. Jobbet var jobbigt, människorna helt underbara. Ja, ni vet.

Det enda jag vill är att leva livet som jag vill leva livet. Helst nu, men jag tror jag väntar en stund...

Puss och kram // saris