saramarie

Under de senaste två veckorna har jag varit en osocial jävel. Jag har jobbat och stått i, jag gillar penki och arbetet är rätt kul det också. Alltså - jag klagar inte fast ändå lite när jag är trött så jag döööööör.

Kvällen tillbringades med min vän Marie, det är hon som socialiserar med mig, jag gillar det. Jag behöver en som säger "Sara, nu gör vi såhär och nu ska du minsann umgås med mig -- way to go girl!"

I gengäld så bad jag min mamma att mata denna unga kvinna och hon gjorde det med glädje, att det sen blev precis samma mat som när hon var hod oss senast vi också kollade melodifestivalen hos mig, det kvittade. De va gööött ändå så att säga, och det var inte planerat.. det bara hände.

Kvällen fortskred och tröttheten sköljde över våra arma kroppar, vi satte oss vid den segaste dumburken av dom alla, marie komponerade ett brev (?) som tydligen var fruktansvärt roligt för sedan fnittrade hon fram tills dess att ljungan skjutsade hem henne till sitt hus.. Mycket trevlig kväll med dom lite vanligare sakerna som analklägg, mjukisbyxor och tv-tittande blandat med lite ovanligare saker som könsbyte, massa hår och barcelonapessimism? hm

Nu sitter jag hemma hos min man som kollar på häftiga actionscener tydligen. Jag har ont i vänstra halsmandeln, ska sova sjukt länge imorrn och börjar bli för fet för att det ska vara hälsosamt.

Peace, mina vänner, peace...