saramarie

Vi börjar med en relativt kort sammanfattning av det "minst coola men ändå jävligt trevliga":

* G-adventuresgruppen denna gång besod av två australienare plus ett par till men dom var egentligen från Holland, ett amerikanskt par, en tjej från österrike och sist meb absolut mest komplicerad en 73årig kvinna som bor i usa men kommer från thailand som inte hade någon koll alls på någonting samt såg så opererad ut att munnen liksom aldrig slutade le. Haha gött gäng ändå. Dock inga snygga män. Guiden heter Omar och är förmodligen världsmästare i ordbajs men väldigt snäll bakom tjötet.

* Vi skådade mängder av vilda djur, några exempel är orangutanger o andra apsorter som inte alls hade lika smickrande utseende, fåglar i alla världens olika former och färger (jag låtsades verka vääldigt intresserad varje gång vi tydligen såg en cool fågel men hur intressanta är dom egentligen?), krokodilryggar eftersom dom var snabba som fan ned under ytan när vi skulle fota. Vi var inne i eb grotta med MILjoner kackerlackor och fladdermöss, det luktade falddermössbajs länge och väl o för er som inte känner till den doften vill jag bara säga: låt bli att komma i en situation där ni faktiskt betalar för att lukta på den avföringen!! På en djungeltur med lera upp till midjan (en mild överdrift- det gick till knäna) fick vi känna ett antal blodiglar vandra uppför låren, de ville in mot troskanten de snuskiga jävlarna men vår guide var snabb med att knipsa bort dem när vi skrek som de brudar vi faktiskt är. Vi såg en sköldpaddemamma trycka ut inte mindre än 101st ägg!! Därefter såg vi ett 70tal bebisar bli frisläppta till havet! Fascinerande faktiskt. * Vi stekte på stranden i tio min tills solen valde att gå i moln. Så vi hade en liteb kak och godisbuffe ist mes brydarna och steve haha.

* Vi drack många tigeröl.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Att Bestiga Ett Berg

Mount Kinabalu 4095,2 m 10,7 km upp, 8,7 km ned

Helvetet och himmelriket

Det enda jag tänkte på vägen upp var: skjut mig jag ger upp. Det enda min hjärna trots detta var: jag är tamejfan envis som den fetaste åsna du träffat.

Vi hade en briefing dagen innan och till slut fick vi göra vårt val: långa eller korta vägen upp? Fyra valde den långa, fyra valde den korta. Den långa tar vanligtvis runt 7h sa Omar. 7h för 8 jäkla km tänkte vi! Den korta runt 5h. Jag och Linn tillsammans med det holländsa/australienska paret Kim och Steven tog det långa. Är väl ingen match för fita tjejer som oss som precis kommit från 25 dagars tokfest och allmänt svullande i thailand. Nejdå inte alls ^^.

Jaja slut på tjatet.

Dagen kom då vi skulle starta. Vi fick oss en mountainguide vid namn mae, eller något liknande. Kampen började och svetten började rinna från pannan ner till nästippen och i droppar mot marken efter sisådär tio minuter haha! Bara 6 satans timmar kvar tänkte jag och kände mig smidig som en bergsget.

Några kilometer endast uppåt, vissa delar på stora stenar upp och andra på trappsteg gjorda för tvåmetersben med platåskor. Oh så tungt det var! Så kom då ca 1km med maaassa nedför, och nu känner jag hur ni tror att det var ganska skönt efter så länge med uppförsbackar men icke det förstår ni...

Det var tungt för mina stackars pygmében det minsann. Så gick det med jämmer och elände relativt bra efter lite lunchstopp osv. Kilometerskyltarna bytte av varandra och plötsligt hade vi bara en kvar!! Stolt som en nybliven mor (detta är ett antagande, för ärligt talat, hur ska jag kunna veta det?) studsade jag upp för berget och så trodde jag att det var sisådär tio meter kvar i ösregnet men nejdå det var faktiskt de värsta 500 satans meterna i hela mitt liv kvar.

Träffade överlyckliga människor på väg ner från berget som glatt sa att jag "nästan" var framme. Jag hatade dem innerligt. Benen bar mig knappt och det var inte långt ifrån att jag kröp in till Linn och Steve med mina nudelben (dock den breda sorten fortf. Så fort förbränns inte fett trots att det känns så) och undrade hur lång tid det hade tagit oss. De svarade 5timmar och jag blev lycklig igen - fyfan vad grymt gjort!! Ska också nämnas att vår stackars bergsguide var tröttast av alla ;).

Väntade in den andra gruppen som använde 6h för sina 6km sedan åt vi middagsbuffe innan det var dags för bingen. Upp för att ta oss till toppen kl 01:45 dagen efter. Inte många timmars sömn, om ens en ^^ så var det då dags för att bestiga mount Kinabalu på riktigt. 2,7 km rätt uppför först på trappsteg sen med hjälp av rep trycka sig uppför de hala bergsblocken.

Detta tog oss ca 3timmar pga att alla skulle upp samtidigt och man var tvungen att hålla ihop gruppen. Jag och Linn låtsades som att vi egentligen kunde gå mycket snabbare än det tempo vi höll men sanningen är att vi var helt jäkla slut i benen så det var bara piiiina hela vägen upp och vi kunde inte gått en milimeter/km snabbare ;) haha! Väl uppe på toppen var det rövkallt och vi väntade en stund på soluppgången som var fantastisk och vi hade sån tur med vädret!! Utsikten var obeskrivbar.

Tog mängder av kort, sen började resan ned mot stället där vi sov igen. Aj, är ett mycket bra ord som beskriver detta. Det tog oss två timmar ca och massa klagoord att ta oss ned för att där äta en andra frukost och vila några timmar innan vi skulle ned 6km till. Vilan gjorde susen, jag o linn småjoggade nästan ner och det tog oss endast 2h och 10min att komma ner. Där drack vi en firaröl!!! Vi hade just bestigit ett berg!! Träningsvärken höll i sig i tre dagar och raftingen skriver jag om i nästa inlägg för nu har jag kramp, love / sara o norskan